1. Kör- och orkesterstolar - arbetsställning

Varför använder man speciella musikerstolar?
Om man ser rent ergonomiskt på det fysiska arbetet med att spela ett instrument eller att sjunga, är en stående spelställning att föredra.
Därför att överkroppen då ”öppnas” för diafragma andningen och diafragman och därmed andningen kan fungera fritt. Dessutom kan ryggraden följa sin naturliga ”svank” och ge kroppen ett stöd så att onödiga muskelspänningar elimineras.

Stå eller sitta?
Men man orkar ju inte stå upp och spela under en hel repetion t.ex. Det måste ju gå att sitta och spela också. Och det gör det naturligtvis. Men om man använder en vanlig stol, blir kroppens omedelbara reaktion att den vill sjunka ihop. Ryggraden förlorar sin naturliga, stödjande kurva, bröstkorgen trycks ihop och andningen hindras. Kroppen försöker då att komma ur detta obekväma läge och man börjar omärkligt att röra sig mot stolsitsens framkant. Detta pågår oupphörligt så länge som man spelar och det märks snart i trötthet och koncentrationssvårigheter.

Inställbara stolar eller inte?
Det allra bästa är naturligtvis en stol som kan justeras individuellt efter varje musiker som sitter på den. Men rent praktiskt är detta svårt att administrera i en orkester eller en kör. Med flera varianter av musiker - korta, långa, smala, lite mindre smala osv. Därför är det en praktisk omöjlighet att åstadkomma en stol som passar alla. Det är dessutom rent av farligt att musikerna själva ställer in stolens olika lägen och omärkligt bygger in felaktiga sittställningar genom att själva ”skruva på rattarna” utan hjälp från ergonometrisk expertis. Som ju inte kan finnas på plats inför varje repetion.

Men det största problemet är att justeringsmöjligheten kräver någon form av mekanism. Som dels gör stolen tung att lyfta för scenpersonalen och dels gnisslar och låter förr eller senare, om den inte sköts. Många fina konserter och skivinspelningar har blivit spolierade av stolgnissel. Och vem vill ha smörjole lukt och oljedroppar på en scen eller i repetionslokalen?

Rak eller framåtlutande sits?
Den framåtlutade sitsen är grunden för en god spelställning. Däremot har det visat sig att den kraftigt framåtlutande sitsen inte är bekväm. Man glider av den framåt och till slut sitter man ändå på framkanten av stolen. En lätt framåtlutande sits ger däremot en tillräckligt framåtlutande spelställning samtidigt som den är bekväm. Den som byter till en musikerstol med lätt framåtlutande sits, märker omedelbart hur stolen hjälper till att stötta ryggraden. Man sjunker inte ihop. Bröstkorgen lyfts upp precis som när man står upp. Diafragman och andnigen kan fungera fritt. Hela kroppen får fast stöd men man sitter ändå bekvämt. Man kan helt koncentrera sig på det viktiga, dvs. spelandet.

Transport-/förvaringsvagn,
Man skall inte heller glömma den andra sidan av arbetsplatsen dvs. scenpersonalen. Som skall stapla och flytta stolarna. Att ”duka av” en scen med kanske 80 st tunga musikerstolar med inställningsmekanism är ett kraftprov att utföra i en olämplig ergonomisk arbetsställning. En lätt musikerstol utan inställningsmekanism och med specialanpassade stolvagnar gör utan tvekan arbetet lättare.